c'est moi

sitter mätt som en sprätt vid köksbordet efter att ha ätit ugnspannkaka till middag. gott!! ska läsa det sista i en artikel som ska vara utläst till morgondagens seminarium, sen tar jag kväller. är sliten!

sprang som fan idag, sprang svängen runt skogen här hemma. den är cirka fyra kilometer och det var lite segt i början men sen gick det bättre. vi varvar ju löpning med gång och ju bättre det går desto mindre går man ju såklart! så idag började jag med två minuters gång för att sedan springa i sexton (vem trodde att det var möjligt när kursen startade och jag dog av att jogga till garaget)? efter det gick jag i fyra minuter för att sedan springa de sista sex minutrarna hem. det betyder alltså att jag sprang ungefär lite mer än tre och en halv kilomter idag. i'm happy! vilket rus man får när man märker hur mycket mer man orkar varje gång. målet är lätt inom räckhåll och det kommer gå svinbra!

för att inte tala om hur bra det är att vi tjejor peppar varandra mellan tisdagarna. det är kanoners och gör att man orkar med sina rundor även när det typ spöregnar som det gjorde idag när jag var ute! clara skrev dessutom i ett sms förut att jag är världens bästa morot :) sånt värmer! tack fina du, det gjorde hela min annars så bittra vecka. du är fan minst lika bra själv!! minst!

javars, nog har det varit en bitter vecka. har mått (mår) apa och det tar på hela kroppen men framförallt på hjärnkontoret. det tar på krafterna att man gång på gång ska behöva jaga, tjata, påminna och härja för att det ska hända saker inom sjukvården. det är fantastiskt hur den ibland fungerar!?! vilket skämt alltså! jag förstår inte hur jag orkar men på något sätt gör jag det och tur är väl det för det är precis som LW säger...


...den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp!