c'est moi

nu när vi sitter här med en lite valp här hemma så undrar jag ju så klart varför vi väntat så pass länge med att köpa en. det är ju sååå roligt, mysigt och allmänt fantastiskt så ja, varför? tror vi varit lite fega och haft ursäkter till varför det inte skulle funka, ursäkter som egentligen varit till vår fördel. det har vi förstått nu, mycket tack vare kära sanna. som hon har peppat & uppmuntrat oss till det här. och who knows, utan hennes ord hade vi kanske aldrig tagit tummen ur och köpt oss detta underbara lilla pyre.

sedan han kom hem till oss har det gått mycket bra. jag vet inte vad jag hade förväntat mig heller men han är så duktig och allt har gått så mycket bättre än jag kunnat ana. det jag var mest orolig för var hemresan i söndags. han hade ju aldrig åkt bil men han somnade gott i emils knä och var lugn hela vägen hem. att hålla honom rumsren har gått riktigt bra, olyckorna inne är lätträknade och ryms på en hand. skönt! inte för att han är så impad av att gå ut i det här vädret men ändå. han är duktig och gör det han ska. nätterna går också bra. emil sover på en madrass bredvid buren och första natten ville han ligga vid emils fötter. fine! andra natten sov han hela natten i buren med burdörren öppen och natten till idag har han sovit i buren med dörren stängd! och alla nätter har han sagt till när det är dags att gå ut. duktiga killen!

det är en härlig busplutt vi fått och det märks på hela honom att han är bebis. så jävla söt, klumpig & allmänt osmidig :D idag fyller han tio veckor och han verkar trivas bra här, finner sig i det mesta. bra det för han ska ju bo här en stund framöver <3 det har varit en del besök här förstås, han gillar't! i måndags var det totalt tretton-fjortson stycken som var här och gosa så han somnade gott på kvällen. igår var det lite mindre men han gillar uppmärksamheten helt klart. på fredag ska vi på äventyr och hälsa på "farfar", hoppas den bilresan går lika bra.